Trailer 3 för The Simpsons Movie är nu här.
Trailern visar hur storslaget något simpelt faktiskt kan vara.
Grymhetens försvarstal
– Det som om sägs vara ”mänskligt” är alltid brister i karaktären hos personen och aldrig betäckningen på något begärligt drag.
Det är som bekant ”mänskligt att fela”.
Det som å andra sidan benämns ”inhumant” är alltid följden av personers felande.
Det att vara inhuman är att fela som människa.
Således, då det är mänskligt att fela, är det mänskligt att vara inhuman.
Per definition blir således det mänskliga det omänskliga.
Per definition blir människan inhuman och alla handlingar bör genomföras i enlighet med detta.
1970-talets början innebar början för Text-TV i Storbritannien och var då en världsnyhet. Det var kanske inte så supersnyggt, men det fyllde sin funktion. Och som bilden avslöjar är väl den enda egentliga skillnaden mot dagens version att tre-fyra färger har lagts till under åren.
Idag skulle François Truffaut ha fyllt 75. Men 1984 blev inget bra år och tyvärr blir allt firande idag postumt. Men hyllad förtjänar han ändock att bli!
Dags att fixa ett nyare, hottare utseende till bloggen. Låt därför bli att titta på den på ett tag - en del saker kommer att kräva online-testing och risken är stor att det kommer se förskräckligt ut under tiden!
Justin Timberlake har väl aldrig varit min favorit.
Men domen kanske var för hård?
Kanske att rättvisans långa arm varit ojuste?
Kanske att han förtjänar att få sin sak omprövad?
Kanske att hans paketering i lådan här nedan kan sprida sin härlighet över oss alla?
Titta och ni skall se!
Detta inlägg är ett försök att trösta alla er som väntar på FOX-serierna, de som aldrig går ofta nog.
När det nya året nu snart har nått en ålder av två veckor är det hög tid att presentera 2006 i listform. För det ska man ju göra. Lista det bästa, det sämsta och det som gjorde det förflutna året till något alldeles extra. Med hjälp av siffrornas rangordnande hjälp skall saker utvärderas, hyllas eller bespottas, ibland från 100 ned till 1 om listan är ambitiös på riktigt. Hur ens lista än ser ut kommer det dock alltid att finnas de som inte håller med. För att bespara mig själv slit och spe väljer jag att istället för att utse de bästa låtarna, albumen, böckerna, filmerna, personerna, tankarna, maträtterna eller idiotreklamerna, att ge 2006 års nyårskarameller i en annan form. Men siffrorna tänker jag behålla.
Med ett nytt år kommandes runt hörnet blir detta en iakttagelse som sträcker sig från det förflutnas säck av nostalgi till en liten glimt av det förlovade land vi kallar framtiden.
För sisådär åtta år sedan skrev jag en eldig essä där jag spådde att framtiden skulle föra med sig rikedomar, berömmelse och framförallt makt åt alla som kunde kallas för nördar. Nu har framtiden nästan anlänt och till min fasa och förskräckelse stämmer inte det förutspådda. Problemet ligger egentligen inte hos nördarna själva, problemet är främst semantiskt. För att vara ”nörd” idag är inte vad det en gång var och även om de personer som jag för åtta år sedan förutspådde skulle ta över världen fortfarande kan göra det, kommer de att skrida till verket under andra epitet. Begreppet nörd har sakta men tragiskt blivit urvattnat och förändrat. Det betyder helt enkelt inte samma sak som för tio år sedan.
korkade att sympatierna inte bara hamnar hos nördarna utan icke-nördarna förlöjligas så till den grad att de inte kan ses som annat än rent patetiska. Vidare har vi några av den senare tidens största filmhjältar, Superman, Spider-Man och Catwoman (den sistnämnda för att visa på den kvinnliga motsvarigheten även om filmens framgång inte direkt mäter sig med de övriga). De är superbäst på att jaga superskurkar men har som alter egon ”valt” några riktigt supernördiga personligheter.
icke-nördarna? Kanske att nördarna genom att göra elektroniken ytlig gör icke-nördarna beroende av elektroniken och på så vis stärker nördarna sin egen position ytterligare? Kanske att de utnyttjar bloggar för att sprida rykten om sin egen bortgång för att sedan slå till när folk minst anar det? Man vet ju aldrig…
På ”PI till u die”, Pseudofilosofiska Iakttagelsers tidigare hemvist, publicerades den femtonde maj förra året en artikel om fisk.
Ännu en gång har jag följt min gamla älskade tillbaka till sin grav. Höstens mastodontmaraton är över och med sorgband runt armen lägger jag nu kvarlevorna till vila för ännu ett decennium.
otroligt och förunderligt overkligt, betyder det inte att det inte är sant. Det kan vara en demon som desperat önskar föda ett mänskligt barn, det kan vara utomjordingar, det kan vara insekter i människogestalt eller så är det helt enkelt bara någon som har turen på sin sida. När seriens egna regler inte har några begränsningar, blir det betydligt roligare för tittaren – det handlar inte bara om vilka förövarna är eller hur man skall få fast dem, det handlar lika mycket om vad förövarna är och vad de kan åstadkomma. I dagens mest populära deckare/polisserier är det saklighet och fantasilöshet som löser brotten (samt ligger bakom dem) och de begränsas således – ibland till randen av tristess då man som tittare vet att inget ”out of the ordinary” någonsin kan ske.
Varför blev då serien sämre med tiden? Frånvaron av Mulder är den enkla förklaringen. Den något mer avancerade förklaringen är att serien tappade sin ursprungliga ”känsla” och ”enkelheten” i sin ”uppriktighet”. Men låt oss lämna detta vid detta. För visst finns det bra avsnitt till och med i den sista säsongen, även om de allra bästa återfinns före den åttonde. Vem kan förneka att Burt Reynolds som Gud är underbart skoj och enormt uppfriskande i takt till Karl Zeros underbart underliga musik (avsnitt 13 säsong 9)? Detta är inget man skulle få se i CSI direkt. Ännu en gång: när inget är omöjligt öppnar möjligheternas oändlighet oändligt fler möjligheter, vilket i värsta fall kan bli förvirrande men aldrig tråkigt!
Pale Force är inte det enda flash-doftande som lyft bort min tungsinthet på sistone och i del nummer två av Enjoy Cone vill jag därför ännu en gång sprida glädjen som Conan givit mig!
Komikern Demetri Martin var för en tid sedan gäst hos Conan. Det som gör honom speciell som komiker är att han inte är så värst rolig hela tiden. Vilket kan vara oerhört roligt. Stundvis på gränsen till pretentiös har han genom ett lukrativt avtal med Microsoft och deras Windows Vista nyligen kommit med ”sin” www.clearification.com. Citationstecknen här är inte bara en snygg detalj; för sidan är kanske mer en påkostad och genomtänkt reklam för Windows Vista än ett Demitri-projekt som är sprunget enbart ur en ”konsten för konstens skull”-mentalitet. Frågan om vad som kom först, hönan eller ägget, är kanske inte heller så värst viktig; om det är bra och fyller sin funktion som underhållning kanske det är av mindre vikt vem som stått för dollarna i detta fall?
På clearification.com kan man se några webisodes som inte direkt är gapskrattsframkallande, men fortfarande väldigt gemytligt fyndigt. Trots den uppenbart synliga sponsringen från Microsoft känns det som Demetri. Och hur känns han? Mja, han verkar gilla kortfattade skämt och att leverera dem ett efter ett. Han gillar även musik och har därför gärna musik till sina skämt. När han uppträdde på Conan till exempel, så ackompanjerade han sig själv på akustisk gitarr. Musiken tycks oftast vara av det melankoliska slaget, vilket ytterligare bidrar (tillsammans med hans lågmäldhet) till att han ibland kan vara lika deprimerande som han är rolig. Men halvdeppig humor passar ypperligt bra i höstrusket – lagom nedstämt för att matcha vädret, men tillräckligt upplyftande för att hjälpa till att härda ut.
Om man inte vill vara Microsoft till lags eller kanske inte finner de små avsnitten på clearification.com särskilt roliga eller sevärda, då är istället hans månadsgamla CD ”These are Jokes” desto mer underhållande. Men den kostar ju också. Då kanske det trots allt är bättre (åtminstone billigare) att låta Bill Gates stå för produktions/distributionskostnaderna och se clearification.com-avsnitten helt gratis. Här följer det första avsnittet som exempel:
Conan O’Brien är en skojig typ. Att sjunka ned i tv-fåtöljen klockan 05:55 en vardagsmorgon innan solen ens vågat sig fram blir lite mindre jobbigt när man får skratta lite.
Men Conan är mer än en vanlig gycklare, han är även en superhjälte! Nja, eller åtminstone är han en side-kick. Som medlem i ”Pale Force” bekämpar han ondskan och bringar frid och fröjd till världen. Till Pale Force ära har NBC lanserat sidan http://www.nbc.com/Pale_Force/
Tyvärr är NBC även oförlåtligt dåliga på allt vad strömmande video innebär och om de inte lyckats fixa det ännu så är det omöjligt att faktiskt se äventyren med Pale Force, trots att det var just därför som sidan gjordes! Sidan bjuder dock på en del andra fyndigheter i mindre ”avancerade” format, såsom bilder och text.
Men om man vill se avsnitten (och det vill man ju!) är det skönt att kunna förlita sig på gamla hederliga YouTube istället. Där kan man bland annat hitta detta:
”…ty den största galenskap en människa kan göra här i livet är att utan vidare lägga sig ned och dö, utan att någon tar livet av honom eller annans hand än tungsinthetens gör slut på honom! […] Ligg nu inte där och dö…”
– Sancho Panza 
