Allt är INTE relativt!
Nej, den som påstår detta på fullaste allvar och som något mer än bara ett uttryck att ge glans åt vardagssamtalet har inte läst mycket epistemologi i sina dagar. Fast vem har det?
Vad är det då för fel på detta välanvända uttryck, ”allt är relativt”? Först och främst är det användandet av det som borde ifrågasättas – just för att det aldrig ifrågasätts. Uttrycket används för att bortförklara och rationalisera och inte minst för att undvika att ge något ordentligt svar eller ställningstagande. Det är ju lite trist. Det är lite trist att användarna av uttrycket inte så mycket bryr sig om innerbörden av vad de säger som att bara få något sagt.
Men uttrycket har en god egenskap också. Fast det håller de nog inte med om, de som gärna använder det. I sin koncisa formulering innehåller ordstävet även medlen för sin egen ogiltighetsförklaring; det motbevisar sig självt. För om det är sant, om allt verkligen är relativt, då måste även uttrycket i sig vara relativt. Alltså, om ”allt är relativt” är relativt betyder det att under vissa förhållanden att ”allt” inte alls är relativt längre. Det blir alltså en lögn för att det är (om det är) sant, och om det inte är sant från början blir det ändå inte sant. På detta vis blir det en skojig liten paradox och något av en oxymoron att göra sig lustig med, att förgylla ett samtal med – men knappast ett seriöst svar på en fråga!
Och om man nödvändigtvis vill använda sig av ”absoluta” påståenden som ju detta uttryck vill ge skenet av att vara, beakta då istället följande: ”ingenting varar för evigt”. Detta är ”absolut” då det innefattar oändlig tid och allt som där i ryms. Precis som med ”allt är relativt” upplöser detta uttryck sig självt. Men det sker då till sin fördel snarare än motbevisar sitt eget rättfärdigande. Om ingenting varar för evigt, då varar inte heller uttrycket som påstår detta för evigt. Men i samma stund som det inte längre är sant, uppfyller det sin egen profetia och har således förblivit sant hela tiden.
Men det är klart… Ingenting varar för evigt. Och då kommer någon gång ”sanningen” att ”allt är relativt” är ”falskt” ej längre vara. Kanske att det blir falskt? Kanske att det inte blir något alls? Inte vet jag. Det här är ju trots allt pseudofilosofiska iakttagelser och jag gör inga anspråk på att skapa några absoluta sanninger, vill bara uppmärksamma på att det kanske är värt att tänka på vad man använder för uttryck.
