Allt är INTE relativt!
Nej, den som påstår detta på fullaste allvar och som något mer än bara ett uttryck att ge glans åt vardagssamtalet har inte läst mycket epistemologi i sina dagar. Fast vem har det?
Vad är det då för fel på detta välanvända uttryck, ”allt är relativt”? Först och främst är det användandet av det som borde ifrågasättas – just för att det aldrig ifrågasätts. Uttrycket används för att bortförklara och rationalisera och inte minst för att undvika att ge något ordentligt svar eller ställningstagande. Det är ju lite trist. Det är lite trist att användarna av uttrycket inte så mycket bryr sig om innerbörden av vad de säger som att bara få något sagt.
Men uttrycket har en god egenskap också. Fast det håller de nog inte med om, de som gärna använder det. I sin koncisa formulering innehåller ordstävet även medlen för sin egen ogiltighetsförklaring; det motbevisar sig självt. För om det är sant, om allt verkligen är relativt, då måste även uttrycket i sig vara relativt. Alltså, om ”allt är relativt” är relativt betyder det att under vissa förhållanden att ”allt” inte alls är relativt längre. Det blir alltså en lögn för att det är (om det är) sant, och om det inte är sant från början blir det ändå inte sant. På detta vis blir det en skojig liten paradox och något av en oxymoron att göra sig lustig med, att förgylla ett samtal med – men knappast ett seriöst svar på en fråga!
Och om man nödvändigtvis vill använda sig av ”absoluta” påståenden som ju detta uttryck vill ge skenet av att vara, beakta då istället följande: ”ingenting varar för evigt”. Detta är ”absolut” då det innefattar oändlig tid och allt som där i ryms. Precis som med ”allt är relativt” upplöser detta uttryck sig självt. Men det sker då till sin fördel snarare än motbevisar sitt eget rättfärdigande. Om ingenting varar för evigt, då varar inte heller uttrycket som påstår detta för evigt. Men i samma stund som det inte längre är sant, uppfyller det sin egen profetia och har således förblivit sant hela tiden.
Men det är klart… Ingenting varar för evigt. Och då kommer någon gång ”sanningen” att ”allt är relativt” är ”falskt” ej längre vara. Kanske att det blir falskt? Kanske att det inte blir något alls? Inte vet jag. Det här är ju trots allt pseudofilosofiska iakttagelser och jag gör inga anspråk på att skapa några absoluta sanninger, vill bara uppmärksamma på att det kanske är värt att tänka på vad man använder för uttryck.
4 kommentarer:
Intressanta och framförallt roliga iaktagelser, dock så kan jag inte hålla med om huruvida "allt är relativt" är ett dumt uttryck eller ej.
Jag själv kan inte påstå att jag har råkat ut för ordets totala missbruk så som du (utan att förtälja det) verkar ha gjort.
Men uttrycket 'allt är relativt' säger ju att allt är relativ, vilket även säger att relativt är relativt,även sanningen är alltså relativ enligt detta uttryck.
Vilket satisfierar meningens innebörd.
Men självfallet så bidrar ju allt detta till att uttrycket alltid är sant, vilket påpekat här ovan.
Och det var ju däri själva frågeställningen uppstod; leder detta till att uttryckets existens krossar uttryckets innebörd?
Jag skulle säga nej :)
Språket är inperfekt, man kan inte uttrycka det man vill förmedla på ett smidigt sätt, och alla kan väl förstå varför , och kanske glädjas för, att uttrycket inte är 'alla fysikaliska ting (...) och (...) blabla (...) förutom detta uttryck i sig självt (...) bla bla' det hade helt enkelt inte varit praktiskt, så jag kan hålla med om att meningen inte är sann, dock så är innebörden sann :)
Det är ju framförallt användandet av uttrycket och att det ofta sker utan någon som helst eftertanke som är något av kärnan i resonemanget – att allt för mycket för lätt kan sopas under mattan i relativitetens namn. Min mening är att det allt för ofta skylls på språkets brister när bristerna ofta nog ligger hos talaren. Nu har ju du, herr Tommy, bevisligen skänkt både en och kanske två tankar till denna problemställning och då är ju min bön hörd :-)
Jag skulle nu kunna ge mig in i en snårig skog av semiotiska förklaringsmodeller (med alla dess signifikationer, denotationer och konnotationer) och andra teoritesbildningar för att belysa och konfirmera våra bådas tankar ytterligare, men tanken var att detta skulle vara ”pseudofilosofiskt” för att slippa just detta allt för djupgående! :-)
Tommi! Du är så jävla rädd för att få spö! :-D
Var det inte så att Eintein kom fram till att:
"Allting är relativt betraktarens tillstånd"
Det vill säga, att den som gör en observation av ett naturvetenskapligt
förlopp, måste ta i beaktande sin egen position, fart, (tillstånd) mm. för relativt detta kunna göra en korrekt iaktagelse. Det innbär även att om betraktarens tillstånd förändras, kan händelsen se ut på ett annat sätt.
Skicka en kommentar