Enjoy Cone [del 2].

Pale Force är inte det enda flash-doftande som lyft bort min tungsinthet på sistone och i del nummer två av Enjoy Cone vill jag därför ännu en gång sprida glädjen som Conan givit mig!

Komikern Demetri Martin var för en tid sedan gäst hos Conan. Det som gör honom speciell som komiker är att han inte är så värst rolig hela tiden. Vilket kan vara oerhört roligt. Stundvis på gränsen till pretentiös har han genom ett lukrativt avtal med Microsoft och deras Windows Vista nyligen kommit med ”sin” www.clearification.com. Citationstecknen här är inte bara en snygg detalj; för sidan är kanske mer en påkostad och genomtänkt reklam för Windows Vista än ett Demitri-projekt som är sprunget enbart ur en ”konsten för konstens skull”-mentalitet. Frågan om vad som kom först, hönan eller ägget, är kanske inte heller så värst viktig; om det är bra och fyller sin funktion som underhållning kanske det är av mindre vikt vem som stått för dollarna i detta fall?

På clearification.com kan man se några webisodes som inte direkt är gapskrattsframkallande, men fortfarande väldigt gemytligt fyndigt. Trots den uppenbart synliga sponsringen från Microsoft känns det som Demetri. Och hur känns han? Mja, han verkar gilla kortfattade skämt och att leverera dem ett efter ett. Han gillar även musik och har därför gärna musik till sina skämt. När han uppträdde på Conan till exempel, så ackompanjerade han sig själv på akustisk gitarr. Musiken tycks oftast vara av det melankoliska slaget, vilket ytterligare bidrar (tillsammans med hans lågmäldhet) till att han ibland kan vara lika deprimerande som han är rolig. Men halvdeppig humor passar ypperligt bra i höstrusket – lagom nedstämt för att matcha vädret, men tillräckligt upplyftande för att hjälpa till att härda ut.

Om man inte vill vara Microsoft till lags eller kanske inte finner de små avsnitten på clearification.com särskilt roliga eller sevärda, då är istället hans månadsgamla CD ”These are Jokes” desto mer underhållande. Men den kostar ju också. Då kanske det trots allt är bättre (åtminstone billigare) att låta Bill Gates stå för produktions/distributionskostnaderna och se clearification.com-avsnitten helt gratis. Här följer det första avsnittet som exempel:

Enjoy Cone [del 1].

Conan O’Brien är en skojig typ. Att sjunka ned i tv-fåtöljen klockan 05:55 en vardagsmorgon innan solen ens vågat sig fram blir lite mindre jobbigt när man får skratta lite.

Men Conan är mer än en vanlig gycklare, han är även en superhjälte! Nja, eller åtminstone är han en side-kick. Som medlem i ”Pale Force” bekämpar han ondskan och bringar frid och fröjd till världen. Till Pale Force ära har NBC lanserat sidan http://www.nbc.com/Pale_Force/
Tyvärr är NBC även oförlåtligt dåliga på allt vad strömmande video innebär och om de inte lyckats fixa det ännu så är det omöjligt att faktiskt se äventyren med Pale Force, trots att det var just därför som sidan gjordes! Sidan bjuder dock på en del andra fyndigheter i mindre ”avancerade” format, såsom bilder och text.

Men om man vill se avsnitten (och det vill man ju!) är det skönt att kunna förlita sig på gamla hederliga YouTube istället. Där kan man bland annat hitta detta:

Veckans Citat

”…ty den största galenskap en människa kan göra här i livet är att utan vidare lägga sig ned och dö, utan att någon tar livet av honom eller annans hand än tungsinthetens gör slut på honom! […] Ligg nu inte där och dö…”
– Sancho Panza

Pretty in Pink?

Det är dags att agera språk-Polizist. Någon måste ju göra det och jag känner mig kallad.

Språkpoliser brukar anklagas för att vara både rigida och konservativa – de riskerar alltid att bli sedda som felsökande tråkmånsar som inte har en uns lättsinnighet eller tolerans. Med denna risk jagandes hack i häl, ger jag mig nu ut på den tunna is som är vårt lilla språk.

Den språkliga fadäs som just nu sticker mig mest i öronen (och orsaker associationer av det äckligare slaget) är hämtad ur en reklamfilm som visats på tv nu ett tag. Det är mobiltelefonoperatören ”3” som ligger bakom den och syftet tycks vara att marknadsföra ett abonnemang som även medför att man får en Sony-Ericssontelefon i ett utförande exklusivt för operatören i fråga. Telefonen är helt enkelt rosa. Men häri ligger också underligheten. Reklamrösten som berättar om detta fantastiska erbjudande slänger nämligen in ett engelskt ord i en mening som för övrigt är på svenska. Detta är oftast okej, när man talar om ”mail”, ”blog” osv. Men hur väl fungerar det egentligen här? Det som reklamrösten säger är nämligen något i stil med: ”…och du får mobiltelefonen i pink…”. Hon menar förhoppningsvis det engelska ordet ”pink” och inte det svenska. För de uttalas ju båda likadant. Om man bara lyssnar till ljudet och inte ser telefonen i bild är det ju omöjligt att veta att den är rosa. Om man bara lyssnar till rösten är det omöjligt att veta att ett ord som låter som ett svenskt inte alls är det. Det är detta som språkpolisen inom mig finner oerhört retande: den bristande språklogiken. Man kan ju förstå vad de vill sälja med reklamen, men är de tvungna att säga det på ett så korkat vis?

Kanske är jag för intolerant när det gäller exakthetsaspekter i språket? Kanske att jag inte är tillräckligt öppen för blandandet av olika språk när som helst och hur som helst? Kanske är det extremt långsökt att tycka att ”pink” och andra ord som låter lika på flera språk bör användas med större försiktighet? Kanske är det dumt att som Karolinska Universitetssjukhuset försöka undvika förkortningen KUS bara för att det låter som persiskans ”kos” (som är ett ganska grovt ord för en del av den kvinnliga anatomin)?

Eller kanske att jag har fått hela reklamfilmen om bakfoten? Kanske att det faktiskt handlar om att man får en telefon dränkt i urin?

Iggy Pop & The Osk

Detta är en bild tagen på Hultsfredsfestivalen 2001, det år då jag var där och sov i ett på tok för litet tält och hade på tok för liten kunskap om hur mycket bra musik det finns.

Det syns nu kanske inte så bra vad bilden föreställer, men ni måste förstå att detta är i digitalkamerans ungdomsdagar! Det handlade om att fånga en ande - att fånga en idé snarare än en exakt pixeleufori.

Det är inte jag som tagit bilden, men jag vill ändå yrka på att jag spelat en viss roll i bildens tillkomst. Det är min gode vän och kumpan i brott, moocko, som knäppt bilden. Det som inte syns på bilden, men vars mystik och ande ändå finns där, är Iggy Pop som i hela sin barbystade gestalt lever runt på scenen. Min roll i bildtagandet var att lyfta upp fotografen moocko över mitt huvud så att han kunde få en bättre vinkel – något som är betydligt lättare än det låter tack vare hans särdeles lätta kropp (se hans inlägg: ”Läst på Aftonbladet.se”). Hursomhelst blev det en bild och hursomhelst minns jag inte mycket mer av den konserten.

Det viktiga är att det är Iggy Pop och han är cool, även när man inte ser honom. Jag vet nästan ingenting om honom, har inte hört ens en bråkdel av hans musikaliska alster, men det spelar ingen roll. Han är en punkrockare av hårdaste och tuffaste slag och därför klingar kanske textraderna från låten ”Punkrocker” allra bäst när de sjungs av honom! Förra året spelade han in låten tillsammans med Teddybears Sthlm, mest på djävulskap verkar det som. Resultatet kan ni höra här:

Detta är en massiv fil i förvånande bra kvalitet, men med något sketet 56k-modem blir det alltså mer möda än belöning – låten kräver sin bandbredd. Och om timmarna jag lade ned på att fixa denna mp3-spelare visar sig vara förgäves (dvs. den fungerar inte) då kan ni ändå gå in på artistdirect och där lyssna till samma fil, så ni kommer inte undan!

Veckans Sanning

"Stultorum est infinitus"

dvs: dårarnas antal är oändligt stort.

Juristernas dagar äro räknade

Juristdagarna är snart här! Bilden ovan tycks ju peka på det, även om evenemanget fått sig en släng av avstavning på just denna reklampelare.

För alla er som inte vet mer än jag så är Juristdagarna en glädjens och hänryckningens tid. Som dess namn och den givna affischen avslöjar varar sedan denna underbara tid i hela sju…………….timmar(?). Vad falls? Får man nu lust att brista ut. För hur man än vrider och vänder på det hela blir ”Juristdagarna” knappast några dagar om det bara handlar om sju timmar på en och samma torsdag.

De som informerar om ”dagarnas” utformning nämner visserligen, lite kortfattat, att ”Trots namnet kommer den [mässan] alltså att pågå under enbart en dag”; men man gör inga försök till att förklara eller ursäkta denna anomali. Är det då inte dags att tänka över namnet på mässan? Det klingar allt lite falskt i mina öron. Lite som att stryka fyra grenar och envisas med att kalla det för ”5-kamp” eller att släppa en bok och påstå att historien ensamt utgör en komplett trilogi.

Just denna mässa tycker man borde få genomgå lite extra granskning då den främst riktar sig till dem som på heltid och med iver skall komma att granska och generera kontrakt och andra juridiska texter där ords exakta innerbörd och korrekthet är av den yttersta betydelsen. Undrar om ”falsk marknadsföring” är något att yrka på eller om en allmän misstro till rättväsendet är på sin plats? Underligt är det likväl.

[Ära den som äras bör! Tack, Bella för din uppmärksamhet!]

Veckans Ordspråk

”Människor med för många fasta åsikter är som får utan humor:
vanligt förekommande, oftast enfaldiga och aldrig särskilt roliga.”
(Ryskt ordspråk)