Gott nytt år!

Med ett nytt år kommandes runt hörnet blir detta en iakttagelse som sträcker sig från det förflutnas säck av nostalgi till en liten glimt av det förlovade land vi kallar framtiden.

I år är det likt flera år i rad nu förbjudet, olagligt och inte minst illegalt att använda ”smällare”. Smällare… Bara ordet är underbart. Ordet verkligen smälter i munnen och mycket likt Proust och hans vattniga Madeleinekaka är det ungdomens äventyr som helt plötsligt sköljer över en. Men man får ju inte smälla av längre. Det är inte tillåtet. Varför? Därför att det är farligt. Jättefarligt. Det är säkert någon miljondel av alla smällare som orsakat allvarliga skador de senaste hundra åren. En på miljonen… Man kan fråga sig hur förhållandet mellan antalet tillverkade bilar och olyckor ser ut under samma tidsperiod – om det närmar sig den enorma chansen av en på miljonen att skadas av en bil så bör ni se över era Volvoaktier. Eller? Trist är det dock att man prioriterar säkerheten för några som inte förstår sig på vad de sysslar med framför glädjen hos majoriteten som faktiskt fattar. Men så är det kanske alltid? Glädje, njutning och själsliga upplevelser är inte så viktiga i byråkratiska sammanhang och så länge det enbart handlar om fröjd och vällust så är det okej att förbjuda? Men problemet är att det sker utan känsla för proportioner och att förbuden är dogmatiska och eviga i sin natur. Jag är pro choice och om någon vill riskera att få några fingrar bortsprängda så ska de ha rätten att göra det! Om någon vill röka fem paket cigaretter om dagen på kvarterskrogen skall de få göra det! Om någon vill följa anvisningarna på förpackningen med smällare och lägga ned pjäsen på marken (torr, men ej lättantändlig mark) tända på stubinen och snabbt avlägsna sig till säkerhetsavståndet 15 meter bort, då ska man få göra det! Om någon caféägare fått nog av cigarettrök och vill göra sin inrättning rökfri eller någon restauranggäst finner att cigarrök är avskyvärd och helst slipper ha den i näsan under måltiden och därmed väljer en rökfri inrättning, då ska man få göra det! Men nu är det inte så. Istället totalförbjuder man. Rättvist, eftersom det är för alla? Kanske. Rättvist att straffa alla för några enstakas misstag? Kanske inte. Hursomhelst är det inte proportionerligt. Att förbjuda den miniatyrsmällare som syns på bilden ovan är för mig ett besynnerligt beslut. Hur stor skada kan den egentligen göra? Kanske att förbudsmakarna i vårt land vet mer än jag om sådana saker. Och kan inte allt, från en penna till ett äpple orsaka skador om det bara används på ”rätt” sätt?

Men det är med ett visst mått stolthet och en stor dos barnslig förtjusning som jag tar dessa små fyrverkeripjäser i min hand och erinrar mig barndomens nyårsaftnar och smällkavalkader - en Madeleinekaka med krut i och som säger väldigt mycket om den tid som varit, den som är och den som komma skall. För förbuden försvinner inte. De blir bara fler och fler. En dag drabbas kanske du när något du uppskattar helt plötsligt anses vara farligare än nödvändigt och därmed inte förtjänar sin existens. Eller kanske att du tillhör en av dem som förbjuder för oss alla andra? Kanske att du är en av de enstaka vars misstag alla andra får sona för? Hur det än ligger till med dig så kommer 2007 snart och det är omöjligt att förbjuda. Försök bara stoppa det! År 007 är ju oklanderligt coolt och har ju som bekant rätt att döda. Ingen idé att djävlas, med andra ord.

Men låt oss inte sluta på denna nedstämda ton! Nej, istället önskar jag er nu een Gelukkig Nieuwjaar och för alla som inte tycker att flamländska är det lättaste av språk så kan ni kasta ett öga eller tre på rubriken. Nu ska det firas nyår!

Hur förbudsmakare ser på världen?