Reffat i Kritikern.

I förra veckans inlägg om Phantom avslöjades några av de litterära klassiker som refereras i filmen. Majoriteten av de reffade verken hade minst 100 år på nacken, men då de tillhör världslitteraturens mest kända är anspelningarna lättidentifierade.

En TV-serie som är fullproppad med referenser är The Critic. En serie som gick på TV i mitten av 90-talet. Serien lades ned av mesiga ABC för att den var för vågad. Sedan hottades den upp och visades på FOX under en säsong innan den blev nedlagd även där. Den nya chefen på FOX saknade nämligen humor och hyste ett stort personligt agg mot just Kritikern.

Serien tar upp filmer och TV-serier på ungefär samma sätt som de tecknade söndagsserierna på FOX gör än idag, dvs. genom parodier, homager, namndropp och rena replikstölder. Men i The Critic sker det mest hela tiden. Då huvudpersonen är filmrecensent har han anledning att ständigt tala om olika filmer (oftast hur mycket de stinker) – men även det New York han lever i är ett ytterst filmiskt sådant.

Mycket film blir det och på många nivåer.

Daterade referenser

Inte alla tecknade TV-serier kräver att man känner till Sergei Eisenstein och har sett Sjunde inseglet för att fatta allt.

Referensramarna som krävs för känna igen sig kanske därför inte heller hittas hos vem som helst. Eftersom serien strävade efter att vara så aktuell som möjligt känns den även mer daterad än andra från samma tid. Men det är även en del av charmen. Vissa bortglömda, många döda, celebriteter figurerar och påminner om en nära, om än svunnen, tid. De som ofta återkommer ger smak av den tiden och det blir snart klart att The Critic utspelar sig under en tid då:

• Johnny Carson var vid liv och älskad.
• Dudley Moore var vid liv och ständigt packad.
• Bob Hope var vid liv och drog fortfarande snustorra skämt.
• Marlon Brando var vid liv, men mest tjock och snuskigt rik.
• Orson Welles var vid liv, men mest tjock och sorgligt fattig.
• Bill Clinton var känd som den tjocka presidenten, inte den nedfläckande.
• Woody Allens filmer intresserade få, men förhållandet med Soon-Yi intresserade alla.
• Howard Stern var med överallt och lyckades fortfarande uppröra.
• Arnold Schwarzenegger var en korkad actionhjälte och inte vald ledare.
• Siskel & Ebert var båda vid liv och bestämde vad som var bra film.
• Saddam Hussein var vid liv och mest på skoj.
• Christian Slater hade en lovande framtid.
• Sofia Coppola var känd genom sin familj och som en dålig skådis.
• Keanu Reeves var känd som en träig och usel skådis… vilket kanske gör honom till den som bäst stått emot tidens tand.

Bland de riktiga filmerna som serien refererar till oftare än andra finns exempelvis:

• Scent of a Woman och då främst Al Pacinos återkommande”Whoo-ah!”.
• Honey, I Shrunk the Kids (bäst är kanske Hannibal Lecter-versionen: Honey, I Ate the Kids).
• Rain Man (bl.a. i “uppföljaren” Snowman, där Tom Cruise bror är en smältande snögubbe).
• Jurassic Park och de hyperintelligenta raptorerna.

Och bland de bästa titlarna och filmerna i The Critics filmuniversum hittar man:

• Red Balloon Part Two – Revenge of the Balloon. En actionuppföljare till 1956 års franska klassiker Le Ballon rouge.
• Dennis the Menace II Society. Mr Wilson ligger riktigt jäkla risigt till.
• Apocalypse Wow, musikalversionen av Apocalypse Now.
• Smokey and the Spartacus, filmad efter att Kubrick fått en skallskada.

Och framtiden var ännu oskriven, men antog gjorde man:

• Det kommer bara göras en film om Jurassic Park.
• Twin Towers kommer alltid vara en del av New Yorks skyline.
• The Hunchback of Notre Dame är den minst troliga historien att bli musikal.
• Det kommer inte göras fler än två Batman-filmer.
• Rocky 6 eller Texas Chainsaw Massacre 4? Aldrig!

Fun Facts

• Skådespelaren som gör Orson Welles röst i serien (Maurice LaMarche) gör även Welles i Ed Wood.
• Skådespelaren som spelar kritikerns far spelar ”Beef” i Phantom of the Paradise.
• Nancy Cartwright gör för ovanlighetens skull en tjejs röst, vilket gör att hon mer eller mindre användar sin normala röst.
• Al Jean och Mike Reiss som skapat serien ligger bakom en drös Simpsonsavsnitt, bland de roligare finns klassikern (och filmparodin) ”Simpsoncalifragilisticexpiala(Annoyed Grunt)cious”.
• Från början var det inte tänkt att serien skulle vara tecknad, utan ”på riktigt”.
• Även gamle filmnörden David Bordwell gillar The Critic, kolla själv på hans blogg där han för två veckor sedan skrev om hur en kritiker bör vara.
• Förutom att de alla är lättigenkännbara klassiker, är alla filmaffischer i serien Sony Columbia-filmer. Detta då bolaget även ligger bakom serien och därmed är rättigheterna gratis.

Köper man serien på DVD är kommentatorspåren värda att lyssna på. Där nämns en del av referenserna man kan ha missat. Fast skaparna erkänner under kommentarerna att de själva inte minns vad allt anspelar på… På DVD:n kan man även se de webisoder som kom i början av 2000-talet och som innehåller något nyare referensmaterial (exempelvis X-Men och Harry Potter).

Man behöver dock inte känna igen allt. Man behöver inte ha sett The Green Acres eller deodorantreklamerna med Chuck McCann från 70-talet, även om referenserna finns där. Och nog finns det någonting för alla att känna igen, Ingmar Bergman, till exempel.