Pretty in Pink?
Det är dags att agera språk-Polizist. Någon måste ju göra det och jag känner mig kallad.
Språkpoliser brukar anklagas för att vara både rigida och konservativa – de riskerar alltid att bli sedda som felsökande tråkmånsar som inte har en uns lättsinnighet eller tolerans. Med denna risk jagandes hack i häl, ger jag mig nu ut på den tunna is som är vårt lilla språk.
Den språkliga fadäs som just nu sticker mig mest i öronen (och orsaker associationer av det äckligare slaget) är hämtad ur en reklamfilm som visats på tv nu ett tag. Det är mobiltelefonoperatören ”3” som ligger bakom den och syftet tycks vara att marknadsföra ett abonnemang som även medför att man får en Sony-Ericssontelefon i ett utförande exklusivt för operatören i fråga. Telefonen är helt enkelt rosa. Men häri ligger också underligheten. Reklamrösten som berättar om detta fantastiska erbjudande slänger nämligen in ett engelskt ord i en mening som för övrigt är på svenska. Detta är oftast okej, när man talar om ”mail”, ”blog” osv. Men hur väl fungerar det egentligen här? Det som reklamrösten säger är nämligen något i stil med: ”…och du får mobiltelefonen i pink…”. Hon menar förhoppningsvis det engelska ordet ”pink” och inte det svenska. För de uttalas ju båda likadant. Om man bara lyssnar till ljudet och inte ser telefonen i bild är det ju omöjligt att veta att den är rosa. Om man bara lyssnar till rösten är det omöjligt att veta att ett ord som låter som ett svenskt inte alls är det. Det är detta som språkpolisen inom mig finner oerhört retande: den bristande språklogiken. Man kan ju förstå vad de vill sälja med reklamen, men är de tvungna att säga det på ett så korkat vis?
Kanske är jag för intolerant när det gäller exakthetsaspekter i språket? Kanske att jag inte är tillräckligt öppen för blandandet av olika språk när som helst och hur som helst? Kanske är det extremt långsökt att tycka att ”pink” och andra ord som låter lika på flera språk bör användas med större försiktighet? Kanske är det dumt att som Karolinska Universitetssjukhuset försöka undvika förkortningen KUS bara för att det låter som persiskans ”kos” (som är ett ganska grovt ord för en del av den kvinnliga anatomin)?
Eller kanske att jag har fått hela reklamfilmen om bakfoten? Kanske att det faktiskt handlar om att man får en telefon dränkt i urin?
5 kommentarer:
Shit, det där tycker jag inte handlar så mycket om att vara språkpolis som att ha lite folkligt vett. Jag hade tyckt att det var okej om de pratat om en "modell" vid namn PINK och alltså även nämnt det. Vad kommer de passande bilderna ifrån?
Det är väl just frånvaron av vett jag reagerar på och om det då handlar om att vara "språkpolis" eller inte vet jag inte, men det är ju inte sällan som språket får vara budbärare åt vettlösheten. :-) När det gäller bilderna så är det mobilen som utlovas i reklamen och jag har fått den från 3-hemsidan. Sjuksköterskan är däremot från en jättehemlig plats :-)
Hemliga platser! Olagligt! Avslöja i kommande blogginlägg :-)
Ja, gör det!!! ;-)
Klarhet!(?) Mobilmodellen i reklamen heter "Z610i Pink". Men hela modellnamnet är på engelska. Först när reklamrösten blandar det engelska och svenska uttalet uppstår problemet, dvs "felet". På reklamrösten låter det som "zäta-sex-tio i pink" där "i" blir en preposition istället för en del av beteckningen. Detta gör inte det hela bättre, det är fortfarande oförsvarligt att vara så klumpig som reklammakare. Men det ger åtminstone en förklaring till varför i hela fridens namn de väljer att uttrycka sig som de gör; det förklarar att det handlar om den gamla svenska traditionen att enbart översätta delar av namn och beteckningar. Ett annat exempel är ”Kill Bill volym två”, kan någon komma på några fler?
Skicka en kommentar